Reporter Mark Schrope blir mysig på baksidan av en dränkbar Johnson-Sea-Link II när den sjunker mer än 1 500 fot under ytan av Karibiska havet.Marguerite Hunt
Into the Depths
Jag tar plats i den trånga bakre kammaren på en Johnson-Sea-Link II dränkbar. Efter cirka 10 minuter lyfter en enorm metallram på baksidan av huvudfartyget ubåten och sänker den sedan försiktigt ner i vattnet.
Under några sekunder kan jag se vågor skölja mot hyttventilen. Sedan ger piloten, som sitter i den främre kammaren, de mekaniska kommandona som fyller våra ballasttankar med vatten. Långsamt börjar subben sjunka.
Vi gör vårt dyk utanför den lilla ön Goulding's Cay på Bahamas. Vårt uppdrag är att plocka upp ett Eye-in-the-Sea (EITS) kamerasystem som forskare skickade ner för att ta bilder av djuphavslivet.
När fartyget sjunker djupare börjar ljuset att blekna, och jag rör mig fram och tillbaka mellan hyttventilerna på vardera sidan av ubåten. På 600 fot ner ser jag den första fläcken av bioluminescens (ljuset som produceras kemiskt av de flesta havsdjur).
Ovanför vattnet skiner solen fortfarande. Men på dessa djup har solljuset bleknat, och det ser ut som skymning. Bioluminiscerande fläckar av blått ljus – gjorda av små djur som kallas dinoflagellater – blir vanligare när vi går djupare.
Vid cirka 875 fot ner börjar jag se större blixtar av blått ljus. En blixt kommer från en varelse som kallas en salp. Salpen, som är släkt med maneter, gör en ljussträng som är cirka 2 tum lång. Sedan gör en räka en korkskruv av ljus när den snurrar, upphetsad av nedsänkbar rörelse.
Snart blir bioluminescens så frekvent att det ser ut som ett blått fyrverkeri där ute. Showen slutar dock snabbt när piloten sätter på fordonets kraftfulla ljus.
Vy underifrån
Vi kommer till vila på cirka 1 590 fot under vattenytan. Piloten börjar söka efter EITS-kamerasystemet. Han använder ett undervattenstelefonsystem för att kommunicera med skeppet ovanför. Han berättar för fartygets besättning att vi har problem med att hitta systemet.
Medan piloten söker efter EITS tittar jag ut på det spektakulära havslandskapet som omger oss. Jag vet att i vissa områden av djuphavet växer koraller och svampar i överflöd. De är lika färgglada och levande med fisk som vilket korallrev som helst på grunt vatten. Vid första anblicken är det dock väldigt annorlunda här. Det ser faktiskt nästan öde ut.
Men när vi rör oss ser jag en mängd olika djur. Och djuren förändras när vi går från plats till plats. På ett ställe ser jag mest crinoider, som är djur som ser ut som stora maskrosblommor ovanpå brunaktiga stjälkar. I närheten finns svampar som ser ut som beige stenar.
Först ser jag bara ett fåtal sjöstjärnor som hänger på svampar och krinoider. Sedan kommer vi till en plats där sjöstjärnor verkar finnas överallt.
Tyvärr ser jag också tecken på mänskligt ingripande – en flaska och ett gammalt däck som har slängts från båtar. Båda kommer förmodligen att ligga kvar på havsbotten i tusentals år eller längre.
Slutligen hittar vi EITS. Piloten upptäcker att det finns vissa problem med ett ställ på framsidan av kamerasystemet och andra problem med dränkbaren. Han bestämmer sig för att lämna EITS på plats tills vidare. Han hämtar den vid nästa dyk.
Efter cirka 2 timmar under vattnet börjar vi vår uppstigning till ytan. Vi kanske inte har slutfört vårt officiella uppdrag. Men för mig var möjligheten att se djuphavets underverk en oförglömlig upplevelse.
Leave a Reply