Folk rekommenderar ofta att man planterar träd för att göra städer grönare, renare och hälsosammare. Men under värmeböljor kan stadsträd faktiskt öka luftföroreningarna. En ny studie visar faktiskt att upp till 60 procent av det smogiga ozonet i en stads luft under varma dagar kan spåras till kemikalier som släpps ut av träd.
Fynden kan verka motsatsen till vad du kan förvänta dig, konstaterar Robert Young. Han är expert på stadsplanering vid University of Texas i Austin som inte var involverad i den nya studien. Faktum är att, konstaterar han, “allt har flera effekter.” De nya rönen betyder inte att städer bör avskräcka från trädplantering, säger han. Istället kan städer behöva strängare kontroller av andra föroreningskällor, såsom avgasutsläpp från bilar och lastbilar.
Stadsträd erbjuder en mängd fördelar. Dessa inkluderar att hjälpa till att suga upp dagvatten som annars skulle kunna rinna ut i floder (som bär med sig föroreningar). Träd ger också svalkande skugga. De suger till och med upp koldioxid, en växthusgas. Samtidigt släpper dessa träd ut syre i luften.
Men syre är långt ifrån den enda gas som träd och vissa andra gröna växter släpper ut i luften. En av dessa kemikalier är ett kolväte som kallas isopren (EYE-so-preen). Det kan reagera med förbränningsföroreningar, såsom kväveoxider. Resultatet är bildandet av ozon. En del av smog, ozon kan irritera lungorna och förvärra luftvägssjukdomar, såsom astma.
Bilar och lastbilar är stora källor till kväveoxider. Och dessa oxider interagerar inte bara med isopren. De reagerar också med vissa doftämnen som träd kan spy ut. Bland dessa finns monoterpener (MON-oh-tur-peens) och sesquiterpenes (SES-kwih-tur-peens). Dessa terpenreaktioner kan hjälpa till att skapa många andra mycket små luftburna föroreningar.
Galina Churkina arbetar i Tyskland vid Humboldt-universitetet i Berlin. Hon och hennes team ville undersöka hur mycket kemikalierna som släpps ut av träd kan påverka stadsluften.
För att göra detta vände sig forskarna till en dator. De bad den att modellera de sannolika reaktionerna mellan växtkemikalier och kväveoxider i luften i hela Berlins storstadsområde. För att göra det matade forskarna in lokal väderdata under två somrar. En var 2006, då det var en värmebölja. Den andra var 2014, då temperaturen var mildare.
En genomsnittlig daglig höjdpunkt där på sommaren tenderar att maxa vid ungefär 25° Celsius (77° Fahrenheit). En sådan dag skulle kemikalier som släpps ut från områdets grönska sannolikt ha bidragit till att göra cirka 6 till 20 procent av ozonet i stadens luft. Men vid toppar under en värmebölja, när temperaturen stiger till mer än 30 °C (86 °F), ökar också utsläppen av trädkemiska ämnen. Som ett resultat kommer de nu sannolikt att vara ansvariga för upp till 60 procent av ozonet i luften.
Churkina säger att hennes team inte var förvånade över att se det till synes motsatta förhållandet mellan växter och föroreningar. Hon tillägger att “dess omfattning var dock ganska fantastisk.”
Hennes team delade med sig av sina nya rön 6 juni i Environmental Science & Technology.
Resultaten, säger Churkina, tyder på att trädplanteringsprogram i staden inte bör ignorera den roll som denna grönska kan spela för att förvärra luftföroreningarna på sommaren. Att lägga till fler träd kommer att förbättra livskvaliteten bara om dessa städer också genomför planer för att kraftigt minska fordonsföroreningarna på sommaren och för att öka deras beroende av rena energikällor för elkraft, säger hon.
Leave a Reply