Redaktörens anmärkning: Den 3 maj 2017, drog tidskriften Science tillbaka studien beskrivs i den här artikeln. Det betyder att tidskriften inte längre står fast vid tidningen och dess slutsatser. Denna återkallelse baseras på en undersökning vid Uppsala universitet i Sverige (där författarna arbetar) om “anklagelser om oärlighet i forskning.” Resultat från en granskningsnämnd vid den skolan drog slutsatsen att data som den ursprungliga uppsatsens resultat baserades på har försvunnit (så de kan inte bekräftas). Dessutom stod det att metoder som beskrivs i artikeln inte var de som användes i studien. Slutligen fann granskningskommittén “avsevärda skillnader mellan vad som har sagts av författarna och vad som har rapporterats av ögonvittnen när experimenten genomfördes.” Tillbakadragningar, även om de inte är vanliga, är ett sätt som vetenskapssamfundet försöker polisa sig själv. För att lära dig mer om varför tillbakadragningar sker och vad de kan (eller inte) betyder, läs vår berättelse den 11 september 2015. Retractions: Righting the wrongs of science.
Låt en abborre välja mellan en näringsrik måltid och en bit plast, så går den här lilla fisken för plasten. Det är den oroande slutsatsen av en studie som publiceras den 3 juni i tidskriften Science.
Det är störande eftersom att äta plast hämmar djurens tillväxt. Det förändrar också bebisfiskarnas beteende. Detta nya beteende gör dem lättare för rovdjur att hitta – och sluka ner som lunch.
Forskare är inte säkra på varför abborre väljer plast framför riktig mat. Men deras nya data kan förklara varför vissa fiskpopulationer minskar, säger Peter Eklöv. En av studiens författare, han arbetar vid Uppsala universitet i Sverige. Där undersöker han hur rovfiskar och deras byten interagerar.
”Det är lite läskigt vad resultaten visar”, säger Eklöv. “Vi måste verkligen göra något åt det här.” Hans team testar nu andra fiskarter än abborre. Och tidiga resultat visar att även dessa fiskar föredrar plast framför riktig mat.
Människor har under en tid oroat sig över ökande plastföroreningar i hav och sjöar. Solljus, vågor och vind bryter ner plast i små fragment. Plastludd rinner ut ur tvättmaskinerna och ner i avloppet. Så småningom kan det rinna ut i floder och hav. Mikropärlor som läggs till vissa ansiktsrengöringsmedel tar samma väg ut i miljön.
Tidigare studier visade att fiskar och andra vattenlevande organismer kan få i sig dessa små plastbitar. Den plasten kan sedan flytta uppåt i födokedjan eftersom sjöfåglar, sälar och andra marin rovdjur äter dessa fiskar.
En andra risk: Plast kan ta upp giftiga kemikalier. Dessa inkluderar PCB, bekämpningsmedel och flamskyddsmedel. Vid förtäring kan plast frigöra dessa föroreningar, vilket förgiftar rovdjuret som serverar mat.
Ägg och ungar drabbade
De svenska forskarna använde pärlor gjorda av polystyren
— en typ av plast som används i förpackningar. Deras nya studie visar nu för första gången att småfiskar med tillgång till denna plast föredrog det framför sin naturliga föda: djurplankton. Dessa djurplankton är små varelser som driver i havet och är en viktig föda för små fiskar.
Uppsalateamet startade sin nya forskning med att studera abborre. Dessa är en typ av sötvattensarter. De kan också leva i halvsalt eller bräckt vatten. En sådan plats är Östersjön.
Djurplanktonet som abborrar normalt äter är av samma storlek som många av de små plastbitar som förorenar sjöar och hav runt om i världen.
Eklöv och Oona Lönnstedt, marinbiolog, samlade in abborreägg från Östersjön. De lade ungefär lika många av dem i tre akvarier som innehöll djurplankton.
I två tankar lade forskarna till små polystyrenpärlor. De lade till låga nivåer i en tank. Koncentrationen var lika med vad som har setts i vissa kustvatten. En andra tank fick mycket högre nivåer av pärlorna. Den sista tanken fick ingen plast.
Nästan alla ägg — 96 procent — kläcktes i tanken fria från plast. Den takten är normal. I tanken med låg nivå av plastpärlor kläcktes 89 procent av äggen. I tanken med höga halter av plastpärlor kläcktes endast 81 procent.
Tillväxt och beteende nedsatt hos överlevande
Kläckningar i tanken utan plast växte normalt. De i tankarna som innehöll plast gjorde det inte.
Larvfiskar som växte i vatten med låg halt av plastpärlor växte långsamt. De som exponerades för högre halter av plasten växte fortfarande långsammare.
Det beror på att när fiskar livnär sig på plast kan de inte smälta det, konstaterar Eklöv. “Det fastnar i deras matsmältningsorgan och blockerar det”, förklarar han. Nu kan fisken inte smälta någonting, inte ens djurplankton. Så småningom kan den unga fisken svälta ihjäl.
Om inte, det vill säga en rovfisk äter dem först.
I ett andra experiment tillsatte Eklöv och Lönnstedt en kemikalie till varje akvarium. Det luktade gädda, en fisk som äter abborre. Abborre vet när en gädda är i närheten baserat på denna doft.
Aborre uppfödda i vatten fritt från plasten reagerade normalt på gädddoften. Deras rörelser frös. Dessa fiskar ville inte riskera att väcka uppmärksamhet.
Aborre utsatta för den lägre nivån av plast var mindre benägna att frysa. De som exponerades för höga halter av polystyrenpärlor ändrade inte sina rörelser alls. De simmade normalt.
Närnäst lade forskarna riktiga gäddor i tankarna med fiskungarna. Nästan hälften av abborren som hade fötts upp i plastfritt vatten levde fortfarande efter 24 timmar. Det ansågs normalt.
Fisk som föds upp med de låga halterna av plast hade inte så stor tur. Färre än en tredjedel varade i 24 timmar innan de åts. Fiskar som utsatts för den höga halten av plast var alla goners. Ingen överlevde 24 timmar innan den slukades av gäddan.
Forskarna är inte säkra på hur plast påverkar en fisks förmåga att ta upp doften av rovdjur. Men de vet att resultatet är dödligt.
Chelsea Rochman är akvatisk ekolog vid University of Toronto i Kanada. Hon säger att forskare utan tvekan vet att små bitar av plast ligger nedskräpade över planeten. Men de vet väldigt lite om deras inverkan på vilda djur.
“Denna studie ger några av de första påvisade bevisen på effekter som är relevanta för naturen”, säger hon. “De visar den där mikroplasten skräp minskar förmågan för en fisk att kläckas ur sitt ägg.” Det betyder att den inte kommer att överleva, tillägger hon.
De nya uppgifterna “visar också en minskning av fiskens förmåga att undkomma ett rovdjur”, påpekar hon. Och det, konstaterar hon, “i slutändan kan minska storleken på fiskpopulationen.”
Leave a Reply