Coola jobb: Karriärer på is

Från sitt tält på östra Grönland ser Bruce Vaughn inget annat än is och snö. En kall vind blåser konstant. Den varmaste dagen kan temperaturen nå -8 grader Celsius. Det är ungefär 17° Fahrenheit.

Vaughn har inget emot det. Kyla är vad du får när du studerar is. Vaughn är glaciolog vid Institute of Arctic and Alpine Research (INSTAAR) i Boulder, Colo. Han kommer att slå läger på den här avlägsna isen tillsammans med 10 andra forskare i veckor.

När snö faller här smälter väldigt lite av den. Istället byggs det upp. Nya lager av snö packar ner äldre lager tills de bildar is. Forskarna borrar i den tjocka isen och samlar in ett långt, rörformat prov som kallas en kärna. Från botten av inlandsisen, 580 meter (1 900 fot) ner, hämtar de is som kan vara så mycket som 125 000 år gammal.

Bruce Vaughn studerar iskärnor som borrats från denna plats på Grönland. Den här isen kan berätta för honom och andra forskare om jordens klimat för tusentals år sedan. Trevor Popp/Univ. av Köpenhamn Isen innehåller luftbubblor som fångades när snön föll. Dessa små bubblor har stora ledtrådar till jordens antika klimat. “Bubblorna som fångas i isen är en tidskapsel av atmosfären”, säger Vaughn.

Under de senaste 150 åren har människor utlöst klimatförändringar genom att tillföra växthusgaser, såsom koldioxid, till atmosfären. “Det är ingen hemlighet att vi tar våra klimatplatser som det aldrig har varit förut”, säger Vaughn. Genom att analysera och mäta kärnan kan Vaughn, tillsammans med geokemister, klimatologer och andra forskare, rekonstruera klimatförhållanden som går tillbaka tiotusentals år eller mer. “Att utforska klimatrekorden och förstå hur snabbt jorden reagerade kommer att hjälpa oss att förutsäga framtiden”, säger han.

Från det väldigt svala till det extremt kalla lär sig forskare överraskande saker från isen. Vissa, som Vaughn, hittar övertygande klimathistorier inom forntida is. Vissa studerar snöflingor för att upptäcka nya detaljer om stormar och väder. Andra forskare letar efter is mycket, mycket längre bort, på avlägsna planeter och månar där is kan dölja överraskande hemligheter. Här möter vi tre forskare med väldigt olika anledningar att älska is.

Små bubblor, stora svar Vaughns karriär blandar hans tre passioner: att vara utomhus, arbeta med verktyg och geovetenskap. Efter att ha tagit sin magisterexamen i glaciologi var Garrett med och grundade ett geokemiskt laboratorium i Colorado. Han delar sin tid mellan labbet och benhårt fältarbete.

Innan de kunde sätta upp sitt avlägsna läger var Vaughn och de andra forskarna tvungna att organisera sin utrustning vid en liten bosättning på Renlands istäcke på östra Grönland. De fick också jaga bort en isbjörn eller två. De lastade 17 000 kilo (18,5 ton) redskap och mat i ett plan monterat med skidor. Det tog flera flyg att få upp allt på inlandsisen. Äntligen flög forskarna upp dit också. Varje dag borrade laget lite djupare ner i isen och hämtade kärnan. Kärnan skickades sedan med kylflygplan till Vaughns laboratorium för analys.

Säsongsmässiga förändringar skapar årliga lager som ses i det här avsnittet av en iskärna . Forskare studerar gaser i de små, fångade luftbubblorna för att undersöka hur jordens atmosfär – och klimat – har förändrats.edenpictures/Flickr (CC-BY-2.0)

Säsongsförändringar i isen, som den annorlunda texturen som skapas av sommarsmältan, skapar distinkta lager. Varje lager, som växtringar i ett träd, markerar ett års snöfall. I laboratoriet registrerar Vaughn varje årslager. Sedan använder han en

spektrometer för att mäta isotoper av syre och väte i bubblorna. Isotoper är former av samma grundämne som har olika massor. Som det händer varierar den relativa mängden av olika isotoper med temperaturen. “Dessa isotoper avslöjar medeltemperaturen när snön kom upp från himlen och landade på inlandsisen,” förklarar Vaughn. Det berättar för honom hur temperaturerna var tusentals år tidigare.

Iskärnor innehåller andra ledtrådar till forntida klimat. Tjockleken på varje lager speglar hur mycket snö som föll jämfört med andra år. Mörka askaband från vulkaner eller avlägsna skogsbränder kan analyseras för att avslöja deras källa. När forskarna väl vet var materialet blåste in från, lär de sig mer om vindmönster från den tiden. Forskare jämför också iskärnor från Grönland med kärnor från andra platser, som Antarktis. Det hjälper dem att skapa en större bild av hur jordens klimat har förändrats över tiden.

Vaughn har varit på 13 expeditioner hittills och ser fram emot fler. “Vi har lärt oss något unikt och spännande med varje iskärna vi har borrat”, säger han. Dessutom tillägger han: “Jag älskar kylan.”

Världar borta

Vaughn kanske gillar att kyla, men fysikern Krista Soderlund studerar gärna is från sitt mysiga kontor vid University of Texas i Austin.

Söderlund utforskar isen mycket längre bort än Grönland. Hennes favoritis nuförtiden är på Europa. Det är en av Jupiters månar. Det är cirka 710 miljoner kilometer (441 miljoner miles) från jorden.

(Berättelsen fortsätter under bilden)

NASA:s Galileo-uppdrag tog bilder som denna av Europas isiga skorpa. NASA/JPL-Caltech

Europa är helt täckt av is. Det ser ut som en slät vit boll, genomkorsad av röda sprickor. National Aeronautics and Space Administration (NASA) flög sin Galileo-farkost förbi Europa 1995. Från bilder som den skickade tillbaka verkar det nu finnas ett djupt hav under den isen. Mest spännande av allt, forskare tror att det finns en chans att Europa kan vara värd för livet. – Vi vet att det är en superintressant plats, säger Söderlund.

Förklarare: Vad är lidar, radar och ekolod?

Söderlund, med en doktorsexamen i fysik, är specialiserad på vätskedynamik. Det är så vätskor rör sig och interagerar. Hon är särskilt nyfiken på vad som händer inom och under Europas isskal. Vandrar blötar av varmare vatten upp genom isen? Är delar av det isiga skalet verkligen isberg som flyter på osynliga sjöar? Svaren kan avslöja mer om hur värmen rör sig genom Europa. Och den värmen kan påverka om och var liv kan uppstå på denna måne.

För att utforska dessa frågor har Söderlund arbetat på ett nytt radar-instrument. Radar använder radiovågor för att karakterisera objekt. “En sak som radarn kan se mycket bra är vatten, till exempel sjöar som kan vara inom isen”, säger hon. Radar kan också hjälpa till att bestämma tjockleken på Europas is.

Denna konstnärs illustration visar salter som bubblar upp genom Europas isiga skorpa. Under ligger ett hav. I fjärran finns Jupiter och en annan måne, Io. SA/JPL-Caltech

Sommaren 2015 fick Söderlunds projekt ett enormt lyft. Hennes lags radar valdes ut för att besöka Europa på nära håll. Tillsammans med åtta andra instrument kommer den att flyga ombord på en NASA-rymdfarkost som kommer att skjutas upp någon gång på 2020-talet. Det uppdraget kommer att ta tre till sju år att nå Europa.

Uppdraget utanför den här världen kan vara långt borta. Ändå finns det ingen tid att slappna av. Minst 150 forskare arbetar redan med instrumenten som ska färdas på rymdfarkosten. “Många fler människor arbetar på själva rymdfarkosten”, säger Söderlund. Ett team som är stort kräver mycket kommunikation och samarbete.

Söderlund har varit fascinerad av rymden ända sedan hon såg norrskenet från sitt barndomshem i norra Minnesota. För henne är det en cool dröm att studera is på långt borta Europa.

Snöflingavetenskap

Tillbaka på jorden faller snöflingor från Utahs himmel. De samlas i ett böljande puder som gör Utah till ett skidåkarparadis. Hela vintern är stolliftarna i det berömda skidområdet Alta fulla av skidåkare.

Tim Garrett använder en sofistikerad kamera (höger) på en skidort i Utah för att avbilda snöflingor när de faller. Derek Smith

Be the first to comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.


*