Under en stor del av året täcker ett lager havsis Ishavet. Det byggs upp på vintern. På sommaren tunnar eller krymper havsisen i sin totala storlek. Men 2016 har varit ett riktigt varmt år, vilket har lett till mycket mindre havsis än normalt. Så Arktis är på rätt spår i år för att matcha eller kanske till och med överträffa den rekordlåga sommarhavsisen som sågs i september 2012, säger forskare. En ny studie visar varför detta kan vara ett stort problem för livet i och runt Arktis.
Havsisen som försvinner är ett symptom på en värmande planet. Det innebär också risker för livet i samband med den isen. Det inkluderar alger som lever i saltlake-fyllda kanaler inom denna is.
“Dessa alger är anpassade för att växa under mycket svaga ljusförhållanden”, säger Doreen Kohlbach. Hon är marinbiolog vid Alfred Wegener Institute i Bremerhaven, Tyskland. Dessa alger är några av de arter som utgör basen för det arktiska födonätet. Och de är en viktig matkälla även för arter som inte lever under isen, rapporterar hennes team nu.
Förklarare: Hur forskare vet att jorden värms upp
Klimatförändringar kan därför bli ett stort problem för det arktiska ekosystemet. Det beror på att en förlust av is där kommer att påverka mer än bara de organismer som har en nära koppling till isen. Det kommer också att påverka livet i det öppna havet, säger Kohlbach. Detta är en region som kallas den pelagiska (Peh-LAAJ-ik) zonen.
Zooplankton är små varelser som äter alger och andra enkla havsarter. För sin nya studie tittade Kohlbachs team på olika arter av djurplankton under sensommaren. Några av dessa små djur lever nära havsisen. Andra är pelagiska. Forskarna fastställde hur mycket av deras kost som hade kommit från havsisalger. För att göra det letade de efter markörer för algerna. Dessa var byggstenar för algerna som kallas fettsyror. Om de dök upp i djurplanktonet var det ett tecken på att dessa små djur hade ätit på algerna.
Djur som levde under havsisen fick mycket av sin energi – ibland beskriven i termer av kol (en ingrediens i allt de äter) – från isalger. Faktum är att 60 till 90 procent av deras måltider hade bestått av algerna. Men även pelagiska arter “visade ett betydande beroende” av isalger, konstaterar Kolbach. Dessa djur fick 20 till 50 procent av sin kostenergi från alger som hade bäddats in i havsisen.
Forskarna beskrev sina resultat den 8 juli i Limnology and Oceanography
Forskare har ännu inte letat efter markörer för alger högre upp i näringsväven – hos större djur som kan ha ätit på djurplanktonet. Så för tillfället kan forskarna ännu inte förutsäga hur förlusten av havsisalger kan påverka större arter, som fiskar, sälar eller isbjörnar. Men även de kommer sannolikt att påverkas, säger Kohlbach. Om fallande sommarhavsis påverkar livet på botten av näringsväven, säger hon, kommer det så småningom att påverka de högre upp.
Det finns också en chans att arter kan byta till att äta på andra arter om deras föredragna havsis-alger försvinner. Men oron är att vissa arter kanske inte kan göra den bytet, säger Kohlbach. “För att fastställa konsekvenserna på artnivå måste vi göra mer forskning.”
Leave a Reply